Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men plötsligt fick han en eftertrycklig spark på
smalbenet. Och som han i detsamma blev varse
Abrahams rynkade ögonbryn, och som han i själva
verket hade en ganska snabb uppfattning, gjorde
han hastigt ett varv på hälen och sade:
Ja, ser du, på det här sättet så blir det ingen
förlust för försäkringsbolaget. Du lurar varken
Gud eller människor, du bror.
Nej, jag gör inte det, sade Julius Krok och
suckade.
Och lågorna gjorde sitt, och brandkårn gjorde
sitt, och till slut fanns det icke mycket kvar av
Broms & Kroks Tändsticksfabrik. Slöddret stod
alltjämt i Sofiagatan och en och annan sup
langades ut från krogen. Och i Karl Johansgatan stodo
stadens mest ansedda borgare. Alltjämt voro de
lika svårmodiga, alltjämt glittrade deras ögon av
förtret. Och lille Hagelin pep:
Jo, en kan ha tur!
Men byggmästar Larsson, som tillika var
försäkringsagent, fick papper av sin yngste kontorist.
Och när han läst igenom papperen strök han sig
ett par gånger över ansiktet och sade:
Ja, om herrarna tillåter, så tror jag inte att det
är någon tur heller. Fabriken är lågt försäkrad
och lagret inte alls.
Då gick det en stöt genom stadens mest ansedda
borgare. Och de suckade.
Öh-öh-öh, pustade häradshövding »Björner.
Förbaskat synd om min gamle vän -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
