Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men värre blev det. Ty nu tog brandchefen honom
i kragen och förde honom omilt in bland slöddret.
Ingenjörn får inte bryta kedjan. Ingenjörn ska
vara god och hålla sig i skinnet. Ingenjörn går
bara i vägen.
Där stod Julius Krok och blinkade och kippade
efter andan. Att det fnissade och tisslade
runtikring honom, det gjorde mindre. Men att
ungdomens bragdrika tid skulle vara så ohjälpligt
förbi!
Abraham banade sig fram till honom.
Kom, pappa. Vi kan i alla fall ingenting göra.
Var god och giv plats!
Han gav några hårda knuffar och vägen blev
fri. Julius Krok tog sin sons arm och vandrade
hem. I Garvarbrunnsgränd möttes de av Jublet,
som bar på en brun hatt.
Ja, kunde jag inte tro, att det var brors hatt,
sade han och strök upp locken och tryckte hatten
på ingenjörens huvud.
Nå, hur ha vi det med brandförsäkringen?
Jag - jag vet inte -
Elis Eberhard blev blodröd.
Vet inte! Vet inte! Det var mig en tusan -
Byggnaderna voro nog försäkrade och
maskinerna, men lagret -
Då slog Jublet samman sina ullna vantar och
skrek:
Nej, dra nu åt skogen, din lättsinnige
spelevinker -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
