Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostelns femte äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på förstubron och gav goda råd. Han var kunnig
i allt. Tyvärr hade han sin dåliga dag och det blev
mest ovett. Till slut måste Abraham mota in
honom, hotande med råttkungen. Ty ehuru
Johnsson var en skeptisk och upplyst man, hyste han
vissa dagar en oresonlig fruktan för den store
råttkungen.
Men det var som förgjort! Knappt hade
Johnsson förts in, förrän Elsa lade spaden ifrån sig
och började smågräla. Hon var vanligen mild som
ett litet lamm, men kom hon någon gång i
grältagen, tog det aldrig slut. Nu grälade hon,
därför att Abraham talat illa om fru Hyltenius. Och
när Abraham slutligen tvangs att prisa fru
Hyltenius, då blev hon först riktigt ledsen och var
nära att ta till lipen. Ty nu var det klart och
uppenbart, att Abraham förälskat sig i fru Hyltenius,
han som andra karlar. Abraham bedyrade, att han
icke kunde förälska sig i en människa, som nästan
var gumma (fru Hyltenius hade fyllt trettioett år).
Men när denna blodiga oförrätt gentemot rivalen
icke hade åsyftad verkan, ställde han Elsa
framför sig och sade:
Nu håller jag käft, och så håller du käft, och så
blir det frid i faderns, sonens och andens namn.
Topp!
Och det blev frid. Solen steg. Abraham krängde
av sig rock och väst. Elsa hängde blusen på en
gren. En stund senare hängde hon upp livstycket.
När Aposteln tog plats i granhäcken, fann han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
