Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostelns femte äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda sina offer tämligen lätt klädda. I första
ögonkastet kunde han likväl icke upptäcka
någonting direkt osedligt. Gossen arbetade på den
stora runda rabatten mitt i trädgården, och flickan
stack sätthål i myllan nedanför husets stensockel.
Aposteln förlorade dock icke modet. Han tecknade
åt Johnsson och påbjöd tystnad och tålamod.
Han behövde icke vänta länge. När Elsa stuckit
tillräckligt många hål, tog hon Abrahams kniv och
började skrapa mossan av ett körsbärsträd.
Rörelsen frestade alltför mycket på det slitna linntyget,
en trådknapp hoppade som ett litet djur från axeln,
och den smala uddspetsen gled med retsamt
behag och lade sig i en fladdrande slinga under
flickans vänstra bröst.
Aposteln såg. Det ryckte i hans kropp, men
han betvingade sin rörelse. Även Johnsson såg,
och i trots av dagens torka kom det någonting
av lycka och glädje i hans sura, kisande ögon.
Slutligen är det antagligt nog, att herr Vickberg,
när han då och då kastade en blick genom
vindsgluggen, varsnade malören och log sitt varsamma
gammalmansleende.
Men Abraham hade för brått. Det dröjde fem
minuter, det dröjde tio, innan han av en händelse
kom att vända sig mot flickan. Han såg förvånad
ut och en liten smula blyg. Han strök svetten
ur panna och ögon och konstaterade, att vänstra
bröstet verkligen var alldeles bart och obetäckt. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
