Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostelns femte äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smög han sig på huk bakom Elsa, stack huvudet
in under hennes arm och nafsade som en
hundvalp efter den späda frukten.
Usch då! sade Elsa och hoppade till. Och då
hon såg, att hon var naken, ryckte hon till sig
livstycket.
Nu insåg Aposteln, att hans stund var kommen.
Några ögonblick till och situationen skulle vara
förstörd. Det gäller att taga brottslingen I hans
synd.
Alltså rev han sig lös ur granarna och störtade
fram, blek och lysande, triumferande som domens
ängel. Han var emellertid alltför upprörd och
glömde ett redan övertänkt strafftal. ;
Förförare! skrek han och gick Abraham tätt
inpå livet. Abraham värjde sig, men Aposteln slog
honom två gånger till marken. Andra gången blev
han liggande, yr av slaget och av överraskningen.
Men när Elsa såg, att Abraham icke rörde sig,
antog hon, att han var död. Hon greps av en
vettlös förskräckelse. Och liksom ett djur
oemotståndligt drivs mot den förödande elden, så rusade
hon rakt i Apostelns famn, bet honom, där hon
kom åt, klöste och sparkade. Då återfick Aposteln
sin rika talegåva. Han fängslade flickan i sina
starka nävar, han lät orden spela som
trumpetfanfarer, smattra och klatscha som salvorna från
ett batteri. Och ett fint skum av vit saliv yrde
kring hans läppar. *
Abraham satte sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
