Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Krok utstår många vedervärdigheter och växer några tum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drog honom i öronlocken. Din näsa börjar
se snipig ut. Vad tusan är du för en hackspett?
Ut och spring, Julius lille, ut och kuffla! Det är
min metod. Liegubben är en allvarlig gammal
herre, som ogärna springer kapp -
Och Julius Krok återtog sina gamla vanor,
vandrade i skogen och talade förstånd med träden.
Han kom ända upp till Tanningen och träffade sin
gamle vän, den tjocke brukspatronen. De båda
männen visade varandra ömsesidigt den största
aktning. Det fanns en viss överensstämmelse
mellan ingenjörens liv och brukspatronens. Ty, sade
Jublet, de äro som liljorna på marken, de så
icke, skörda icke, utan deras hustrur föder och
kläder dem -
Brukspatronen var en stor, kolossal karl. Han
tillbragte större delen av sitt liv uppe i jaktstugan
vid Tanningen. Han gick besynnerligt klädd. Än
barfota och med huvudet i skinnmössa, än
bestövlad och barhuvad, i päls om sommaren,
halvnaken om vintern. Bönderna drogo därav den
slutsatsen, att han var galen. Men i själva verket
ville han endast pröva olika hygieniska metoder.
Han ville förlänga livet, och hans järnhälsa stod
ut med allt. Naken eller bepälsad bar han dock
alltid guldkedja och guldbrillor, som utvisade, att
han var en herreman. Åt fattigt folk gav han
pengar, när han hade några.
Men han var icke omtyckt och hade intet
anseende. Jul och sommar, då sönerna voro hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
