Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abraham kom med morgontåget, ingenjören och
Elis Eberhard voro nere vid station för att möta.
Det var en morgon i slutet av mars, solen var
morgonklar, vårklar, lyste starkt och avslöjande.
Elis Eberhards ulster sken i sömmarna, uppslagen
voro snusfläckade och kantslitna. Snusnäsduken
vajade tungt och bedrövligt som fanan i ett
sorgetåg, och den var dunkelt röd som en smutsig
stoppsignal. Jublets haka täcktes av en gråvit stubb,
den guppade och skalv som i sinnesrörelse, men
en brun liten strimma från mungipan ned i
skäggstubben förrådde tuggbussen. Bredvid denna
slankiga gestalt utan styrsel och värdighet gjorde
ingenjören en vacker figur. Krusflorsstormen och
den långa svarta rocken av tjockt kläde ökade alla
dimensioner. Ingenjören såg prydlig ut.
Han tog sin son i famn och välkomnade.
Ecce homo, sade Jublet. Han som skall göra’t!
Vad ska han göra? frågade ingenjören och
rynkade pannan. Sent hade han kommit till
makten, och han ville icke lämna den ifrån sig i
brådrasket. Icke ens till Abraham.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
