Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Jublet, som behövde ett stöd, tog sin unge
vän under armen, hasade framåt i sina galoscher
och talade:
Egentligen är du min son lika mycket som den
där lille tokens. Ty hade icke jag i tid och otid
uppmanat honom att sätta en son till världen,
så hade din existens vid det här laget varit
problematisk. Men jag hade gett mig fan på, att släkten
skulle skjuta nya skott och blomstra. Vi Bookar,
Krokar och Rotha ha arvsrätt till den här staden.
Vi ha levat här i mer än halvtannat sekel. Och
det är ett storverk av tålamod, ihärdighet och
galenskap. Utbölingarna beundra och förakta oss -
Det vet jag inte av, sade ingenjören.
Nej, för du är en okunnig liten narr och till
på köpet millionär. Men jag, som läst alla faster
Mimmis följetonger åtta gånger framlänges och två
baklänges, jag känner människorna. Jag känner
utbölingarna. De älska och förakta oss, därför att vi äro
gamla och kuriösa och ofarliga. De vill trä upp oss
på nålar och sätta oss i glasskåp. Men nu, min
Krokus, nu ska det visa sig, att vi skaffat oss en son
och en hämnare. Må faster Mimmis ande
omsväva dig, min gosse. Det var ett djädrans så
duktigt fruntimmer.
Å du gamle festtalare, sade Julius Krok och
smålog medlidsamt.
I hörnet av Storgatan stod Aposteln och
häradshövdingen. Aposteln flaxade oroligt med
vingarna och styrde rakt på Abraham.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
