Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knackar. Hade varit bättre att gå till bönhuset
med detsamma.
Han tog i dörrlåset, som gick upp. Tamburen
var kolsvart, men matrummet, som även var Elsas
sovrum, upplystes av gatans lyktor.
Där inne tassade fru Sörman av och an. Hon
hade synbarligen brått, men Abraham kunde icke
få klart för sig, vad hon gjorde. Antagligen
städade hon, jämkade på möblerna, dammade. Hennes
rygg var krummare än någonsin, huvudet nästan
i jämnhöjd med magen. Det såg ut, som om hon
hade gått omkring och nosat och vädrat i vinklar
och vrår.
Abraham repade eld på en tändsticka och gick
fram mot salsdörren. Han trodde, att hon skulle
komma emot honom, niga och göra sin fråga: Är
det Elsa som önskas?
Men hon lät sig icke störas, tassade av och an,
fejade och dammade. Då Abraham steg in i
rummet, neg hon hastigt guppande och gav honom en
misstänksam sidoblick.
God afton, skrek han. Va fru Sörman gör fint!
Brudgummen varder kommande, sade fru
Sörman och fortsatte. Av Gustens brev hade
Abraham inhämtat tillräckligt för att förstå, hur landet
låg. Brudgummen i fråga var icke Abraham Krok
utan Jesus.
Är Gusten hemma? skrek han.
Då stannade gumman.
Snälla herr Krok, de kommer att slå ihjäl Gusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
