Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de kunde slå ihjäl Sörman, och han var ändå
Guds barn. Jag stod i fönstret var natt jag.
Men Sörman är i himmeln, för han förlitade sig på
Gud. Men hur ska det gå med Gusten? Å herre
Jesus! Nog får herrarna ångra sig! Nog får
herrarna ångra sig!
Abraham avbröt:
Var är Elsa?
Det säger jag inte, sade fru Sörman och kröp
ihop.
Fru Sörman kan väl säga, om hon är hos
zionisterna eller i Betania.
Hu! kved fru Sörman. Betania - hu, hu, hu,
hu -
Ja tack, då vet jag, sade Abraham.
Han vände tillbaka över bron, gick Storgatan
framåt och sneddade över Torget in i
Garvarebrunnsgränd. Här vid ingången till Blekängen stod
kommissarien Lönrot och instruerade ett par
konstaplar. Abraham hälsade.
Har de gudstjänst i Zionsborg så här dags?
Alltid, svarade Lönrot. Alla tider på dygnet.
Abraham vandrade in i Blekängens mörker,
bestrött med få sjukligt blekröda stjärnor, som sände
sitt ljus genom hålen i gamla gardiner. Längst
fram i hörnet av Carl Johansgatan blänkte
biografens självlysande skylt och de elektriska
lågorna framför dagsprogrammet. Och i hörnet av
Sofiagatan lyste Tre Remmares lykta som en fyr.
Krogdörren, ständigt i rörelse, kastade ljus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
