Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vill du lova, att aldrig mer gå till bönhuset?
Jag begär inte, att du skall dela min tro, det blir
en annan sak. Du kan gå i kyrkan om du vill. Eller
i Betania, eller var du vill. Men inte till zionisterna.
Kan du lova det?
Ja, svarade hon utan betänkande.
Då är allting gott och väl, sade Abraham. Han
kände med ens, att han var trött. Att det var
lönlöst att fortsätta. Alla dessa ja hade berövat honom
modet.
Mörkret var tätt, men vägen låg som ett
gråvitt band. De gingo på var sin sida om hjulspåren,
då och då snävande över grushögar. Vinden
spelade som en jättesyrsa i de kala björkarna.
Varför dröjde du så länge? frågade Abraham.
I bönhuset? Du kom en bra stund efter alla de
andra.
Jag letade efter Gusten, kom det dröjande. Och
så var det så mörkt. Och så var det Evelin.
Det var mycket på en gång. Kom så sätter vi
oss på bänken. Ser du, jag hade tänkt, att vi skulle
bo här. Det är ju vår trädgård! Och jag trodde,
du skulle bli glad åt det. Jag har gått och tänkt
på det länge, ser du. Men jag skrev ingenting,
för jag tänkte överraska. Det är roligt att
överraska. Till slut hade jag kanske skrivit i alla fall.
Men dina brev ha varit så underliga. Ända sen i
våras. Jag visste inte riktigt, var jag hade dig.
Jag har gått igenom så mycket.
Abraham strök henne över kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
