Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ska vi se, om vi kan komma in. Det finns
ingen hake på köksfönstret, minns du det? Vänta
här ett tag.
- Efter en stund kom han ut på kökstrappan.
Får jag be ers nåd stiga in. Råttorna hålla bal
på köksbordet.
Nej jag törs inte, jämrade Elsa. Och för första
gången denna kväll kände Abraham igen hennes
röst. Han ställde lyktan ifrån sig och rusade rakt
ut i mörkret.
Nu tar jag dig!
Han tog henne, och han kände, att hon grät.
Då blev han lugn och glad.
Nu gråter du, liten, nu är du uppriktig. Berätta
mig nu. Ja, du behöver inte tala om det, som har
varit. Men du ska säga mig, om du tror, att du
kan bo här. Med mig.
Hon svarade icke. Han förde henne uppför
trappan in i köket.
Ja, ja, du ska se på våningen först,
skämtade han. Med lyktan lyftad över huvudet steg han
in i salen. Elsa höll sig tätt intill honom. Hon
skrek, när hon hörde det skrapande, tassande ljudet
från flyende råttor.
Ja, här är inte mycket att se, sade Abraham.
Madam Andersson har inte heder av städningen.
I rummets fyra hörn stodo stolar, en stol vid
bordet och framför kakelugnen spillrorna av ett
par stolar. På bordet Johnssons mugg och några
skärvor. Men under bordet satt en stor råtta, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
