Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han är lika stor blodsugare som herrarna
tillsammanslagna -
Nå Ohlsson är åtminstone uppriktig -
Ja, det ligger inte för mig att hymla -
Fabrikshästen fick ett nyp i manen, kastade sig
mot skaklarna och satte av i ett haltande sken.
Droskan neg och guppade och gjorde svåra
överhalningar i varje krök. Till slut måste Abraham
ta tömmarna.
I början av allén kom varulven lunkande,
barhuvad, barbent i sandaler. Abraham höll och
hoppade ned.
Välkommen, sade brukspatronen. Han bar en
liten väska i ena handen, en bok i den andra. Jag
är på väg till jaktstugan.
Det är väl inte jag, mumlade Abraham, men
hejdade sig i tid. Brukspatronen förklarade:
Jag brukar stanna där uppe en fjorton dar. Innan
gossarna komma hem. Ja, välkommen. Adjö så
länge.
Droskan rullade upp på gårdsplanen. Abraham
gick till fots. De fyra hundarna kommo rusande,
tysta och mjuka, vädrade och morrade sakta.
Abraham, som ärvt något av faderns hundskräck, stod
villrådig. Ur fönstret över flygelbyggnadens dörr
stack hustomten ut sitt vita huvud och skrattade
illvilligt.
Tag hundarna! skrek Abraham. Huvudet
försvann. Ohlsson hoppade ned från kuskbocken, drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
