Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästa människa. Eller åtminstone till någon gammal
möbel, som jag känner och som luktar bekant.
Men det hjälper inte det heller. Jag är ensam.
Gift er, föreslog Abraham. Och i den stunden
glömde han verkligen, att fru Hyltenius redan var
gift, så omärkliga spår hade den store
brukspatronen lämnat i sin omgivning.
Fru Blenda sade:
Min man har lovat mig skilsmässa, så snart
gossarna vuxit upp, blivit myndiga. Inte förr. Det
är hans idé, och den måste jag ju respektera. Och
för resten sen? — Sitt inte och stirra på mig!
Jag blundar, bedyrade Abraham.
Vill ni höra min filosofi?
Om den inte är för lång och måttligt djup —
Tack. Nej bevars, ingendera. Men ni skulle i
alla fall inte förstå mitt system. Det är kanske för
inkonsekvent för en pojke. För resten påminner
det mest om en gammal ungmös klagan från
evighet till evighet. Vi vandrar jag allena, du min Herre
och Skapare. Du har givit mig en behaglig växt
och en själ av eld. Vi vandrar jag allena i dalen.
Rätt skönt, sade Abraham.
Hu, det är ju fult som en gammal käring. Hon
sträckte sig plötsligt fram över bordet och drog
honom i håret.
Stryk upp luggen, pojke. Ni ser lömsk ut.
Men Abraham spratt till och slog henne över
fingrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
