Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Elsa hörde Abraham icke ett ord. Han
skrev till henne ibland men rev alltid sönder
breven. Han kunde ju icke komma med Enok
Ebenezars skvaller. Och något annat hade han
knappast att komma med.
Slutligen var rågen på själva Björkenäs bärgad,
och Abraham drog ut med allt sitt folk för att meja
Åstorpsrågen. Vädret var ostadigt och det gällde
att göra ett raskt dagsverke. Först under
middagsrasten fick han tid att göra en avstickare till
Backarna. Han gick till fots i skogsbrynet, kröp in
genom granhäcken, gjorde ett varv kring
byggnaden, som såg ohyggligt förfallen ut, och
stannade slutligen mitt i trädgården, där ogräset
återtagit ett oinskränkt välde.
Från arbetsplatserna hördes ljudet av tuggande,
smackningar, klunkande och en och annan
snarkning. Flugorna surrade ilsket mot regnet. Abraham
hade varit uppe med solen och kände sig sömnig.
Han strök i sakta mak förbi husknuten bort mot
bänken.
För en stund sedan hade den stått tom. Nu satt
Elsa där. Det kom så överraskande, att Abraham
ofrivilligt stannade och spärrade upp ögonen. Ja,
där satt nu verkligen Elsa, och det var ingenting
vidare med det. Han steg fram, nickade och satte
sig bredvid henne.
Hon reste sig.
Varför? Går du din väg? När jag kommer?
Jag har väntat länge på dig, sade Elsa. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
