Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något hårt i nacken. Det var förlovningsringen.
Han strök av sig sin ring och räckte den till Elsa.
Då föll hon i en jämrande, barnslig! gråt. En av
madammerna tog henne kring livet. Småbarnen
skreko i kapp, och smedens bas mullrade.
Det är som alltid förstås. En sån där
herrpojksvask ska förstås bedra en fattig flicka. Fy fan
sånt följe —
Ringen tätnade. Han såg sig omkring och
upptäckte Enok Ebenezars fyrkantiga ansikte och
plirande ögon. Abraham bad icke om hjälp, men
Ohlsson flinade till och ropade:
Hjälp dig själv, och Gud ska hjälpa dig!
Abraham lyfte sitt ridspö, fick väg och gick.
Han återvände till skördefolket och ställde med
arbetet. Det blev brådska. Molnen ströko över
med sydlig vind, ett lätt vattensitänk yrde
omkring i luften och bildade regnbågar, små och svaga.
Över staden tändes en bred, starkt lysande båge.
Skörden bärgades. Abraham var trött, men; när
Blenda som vanligt föreslog schack, svarade han
ja. De spelade, tysta. Endast att Blenda frågade:
Var är ringen?
Och Abraham svarade:
Borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
