Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boningar. Hårt för en kvinna, men säkerligen
rättvist.
Nu är det inte tid att prata skit, sade Enok. Och
Gusten drack och sade:
Vi ha helt enkelt kommit för att lämna vårt
ultimatum. Herr Hagelin har behagat anfalla oss.
Vi veta mycket väl, att det är herr Hagelin, som
är det egentliga upphovet till alla de svårigheter,
som möta bolaget. Herr Hagelin har till och med
slutit fred med Betania för att tillintetgöra oss.
Men nu vill vi i tid ha sagt ifrån, att endera lämnar
ni oss i fred eller också tar det en ända med
förskräckelse.
Just för dig, rävrumpa, sade Enok Ebenezar,
som njöt av att dua profeten.
Hagelin lyssnade förströdd. Han betraktade
Abraham oavvänt. En mjuk, fet, vit hand kröp
långsamt över bordet men drogs hastigt tillbaka,
då Abraham rynkade pannan. Hagelin knäppte sina
händer.
Tänk, viskade han. Tänk, att Abraham Krok
verkligen skulle komma. Till oss. Till mig. Det
är förunderligt.
Jo visst, sade Abraham. Men ni kan vara lugn
för, att jag inte ämnar stanna —
Det är förunderligt, förunderligt. Med er
kommer allt det gamla, lidande, smälek, barndomens
jämmer, ynglingens förtvivlan och skam. Det är
förunderligt, ty det är Gud. Just här, kanske just
på denna fläck låg jag på knä framför er morfar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
