Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var i själanöd. Jag kände inom mig krafter,
som skulle kunna verka det goda, krafter, som
skulle kunna höja mig över mängden. Om någon
ville hjälpa mig, giva mig ett stöd. Er morfar
tröttnade på min jämmer, han kallade på sina
drängar. De vräkte mig utför trappan och ropade:
Horunge, horunge! De ropade, så att det hördes
över hela Blekängen. Och det blev mitt namn —
Till saken! ropade Ohlsson. Och skryt lagom!
Horungar finns det flera än du.
Hagelin fyllde sitt glas och tömde. Viskyn och
gasljuset gjorde hans ansikte än blekare, blåblekt.
Endast kring ögonen brunno röda ringar.
Till saken, ja. Staden, Blekängen. Blekängen
byggdes av J. A. Broms för att tjäna som fängelse
åt hans arbetare. Och nu vill herrarna riva.
Varför? För att bygga ett nytt fängelse. Elegantare
kanske, friskare, bekvämare. Men i alla fall ett
fängelse. Ty jordelivet är ett fängelse, var vi än
bo och befinna oss.
Nu börjar han predika, sade Sörman och
torkade svetten ur pannan. Hagelin fortsatte:
Men att använda en massa penningar, som är
vårt förnämsta maktmedel, att använda dem för
att flytta en skara människor från ett fängelse till
ett annat, det är opraktiskt. Och det! Det är synd.
Han drack.
Se! Detta är ett enskilt fall. Men över hela
världen försiggår detsamma. Fångarna kräiva frihet,
och människorna riva sina gamla fängelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
