Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag? Hu! Vet du inte, att jag snart ska gå
härifrån? Ja, hur snart, det vet du bättre än jag.
Du slarver! Du tror, att jag skämtar. Du får se -
Och du skulle gå från hem, från allt? Bara av
en nyck? Tror du inte, att det skulle göra ont
att lämna -
Hon tryckte fingerspetsarna mot hans mun.
Jo, det gör ont. Och det är det, som är det
roliga. För det känns. Allt, som är roligt, gör ont.
Det gör ont att möta en slarver på vägen, köpa
honom och föra honom hem, behandla honom som
prins och storsultan och taga stryk av hans
händer. Det gör ont någonstans på djupet, dit
ingenting annat tränger. Och därför är det roligt. Nu
vet du!
I mitten av oktober steg dimman från
Tanningesjön och tätnade kring Björkenäs. Nu blev det
nästan outhärdligt för Abraham. Föreställningen
om fångenskap lämnade honom icke fri en minut. I
muren av kastanjer och ekar hade det dock funnits
stora fönster, vida valv ut mot det fria. Men
dimman murade igen varje öppning, och det gröna
genomskinliga gallerverket täcktes av en mur, grå
som fängelsets. Hustomten blev till fångvaktare,
grå för att man icke lätt skulle upptäcka honom,
smygande, illistig, alltid närvarande. Hundarna voro
väktare, alltid till reds. Tog han ett steg ned i
allén, genast omvärvde de honom från alla sidor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
