Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppade upp framför honom som vargar, slogo
honom på bröstet och tvungo honom att vända.
Och vid den utgång, som dittills varit fri,
köksutgången, där stod nu fru Enberg, röd av
höstslakten. Och hennes eviga varningsrop, kära
hjärtanes, blev till ett slaktrop, lockade fram bilden av
ett slaktat djurs blodiga hjärta.
Abraham stannade på sitt rum, två meter brett,
tre meter långt, en och nittiofem på höjden. Han
vankade av och an och i takt med den vaggande
gången mumlade han:
Nu går det galet för mig, sen går det galet för
pappa, sen går det galet för Louise, sen går det
galet för mig, sen går det galet -
Och när även denna kvarn malde tömning och
stenarna fräste av hetta, rusade han ned i salen,
grep Blenda kring livet och svängde henne runt
över bord och stolar.
Vad du är tokig! Vad du är glad! skrattade
Blenda.
Glad till döds, ers skönhet!
Men med november kom nordvästen och drog
bort dimman. Muren fick igen sina fönster, sina
valv mot det fria, och det lättade. Nyet var klart
och lovade vackert väder och kyla. Gubben Halling
och gumman Enberg lustvandrade i månskenet och
sågo ut som ett hjonelag av uråldrig tomtesläkt,
de där gnabbas om gröten och i trots av de
hundrade vintrarna pussas bakom husknuten.
Hundarna voro trogna, lugna vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
