Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när han kom till bron, till den smutsiga,
långsamt framflytande Blekängsbäcken, fick
tröttheten återigen överhanden och en dov, ovillig
skräck. Han släppte grenen och drog benen efter
sig. Han vaggade fram i kåkarnas skugga och
mumlade i takt med gången:
Nu är det slut med far, nu är det slut med mig,
nu är det slut med Blenda, nu är det slut med
far -
Han såg icke framför sig. Men när glasskärvor
knastrade under fötterna, stannade han. Det var
rester efter Krokens lampor, och Abraham; stod
framför dörren till sitt hem. Då tycktes det honom,
att den oändliga vågen måste ha tagit en oändligt
lång tid. Det måste vara slut för längesedan allt
det, som plågat och givit ångest. Förbi och nästan
glömt. Lugn drog han upp nycklarna ur västfickan,
och utan att kasta en blick upp till faderns fönster
öppnade han porten och steg in.
Då han skulle sätta nyckeln i tamburdörren, såg
han, att det lyste genom nyckelhålet. Han öppnade
och möttes av mörker. Alltså har någon släckt just
nu, tänkte han. I detsamma greps han av en
skälva, svettdroppar runno kittlande ned över
pannan och svedo i ögonen. Han famlade länge
efter knappen. Slutligen tände han.
Han vände sig om och såg fadern stå vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
