Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta allvarliga liv varit en rad av löjliga upptåg,
pajaskonster till alla grinares förnöjelse.
Det sorlade och susade. Abraham måste stanna.
Månen sjönk bakom Backarnas höjder. Mörkret
tätnade och kändes som en yrsel. Blodets sorlande,
hjärtats slag blev till ett gluckande ljud. Han tyckte
sig höra häradshövdingens jämna, utdragna
grymtande:
Öh, öh, öh, öh - - -
Så grymtar en klok och glad och lugn människa,
när hon ser tokars befängda krumsprång och
smärtfyllda grimaser. Öh, öh, öh - det var allt
vad en klok människa kunde säga om en
snusbrun liten narr. Öh, öh, öh - det var liktalet,
ingenting annat kunde passa som liktal över Julius
Krok. Det innehöll medlidande och förakt och
jag tackar dig Gud i jämna delar. Och den store
häradshövdingen skulle rulla fram till graven, blotta
huvudet och pressa in magen för att kasta en sista
blick ned till den lilla apa, som roat honom med
sina konster.
Julius Krok - öh, öh, öh - min beskedlige
vän -
När Abraham såg och hörde detta, greps han
av ett raseri, som var starkare än själva ångesten,
starkare än trötthet. Han fortsatte halvspringande.
Han tog en gren och slog sig omilt kring benen.
På så sätt lyckades han öka farten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
