Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När fabrikerna blåste till middagsrast, kom
smeden från sin smedja. Och vid Brända stenen mötte
han Elis Eberhard Roth. Dagen till ära hade Jublet
stapplat sig ända ut till Blekängsgatan, där alla
fabriksflickorna hava sin väg. Han visste, att
Aposteln var krossad och kände sig fri. Likvisst
upprepade han gång efter annan ett varnande:
Roth du, se men inte röra. Elis lille, Elis lille,
se men inte röra, det är småbarns göra.
Då nu den store brede smeden ställde sig i hans
väg, skymmande raden av unga flickor, blev han
mycket förargad. Och när smeden frågade, om det
var sant, att ingenjörn velat skära halsen av sig,
svarade han:
Ja visst fan, visst fan. Gå ur vägen bara. Inte
får man hindra en läkare med struntsaker.
Smeden grundade länge och väl över detta. Han
tyckte sig förstå, att ingenjören var övergiven av
Gud och människor och i djup förtvivlan stadd.
När smeden besinnat detta en timmes tid, vände
han mössan rätt fram, tog mod till sig och gick
upp i det bromsska huset. Han ringde och skjutande
undan jungfru Lisen trädde han rakt in i
ingenjörens rum.
Jo, det hade sin riktighet. Där satt ingenjören
blek som en slaktad tupp och med bindel kring
halsen. <
Smeden harsklade och sade:
Inte tusan ska ingenjörn gå och skära halsen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
