Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Vad kära släkten visste om clownen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gav han ringar och sånt. Det var inte särdeles
svårt att finna tjuven. Men när de frågade honom
hur han kunde göra något sådant svarade han
bara: Jag tyckte jag borde ge kamraterna något,
de ha alltid varit så hyggliga mot mig –
Det var ett hyggligt och humant skäl att stjäla,
inföll Benbé och drog på mun. Fader Längsäll
drog däremot icke på mun. Han suckade rätt tungt
i det han fortsatte:
Nej, det är rätt illa det där. Det finns verkligen
folk som bli alldeles oansvariga av pur godhet så
till sägandes. Ja, det är någonting liknande med
vår lilla Sanna. Gubevare mig, inte att hon ger
bort andras ägodelar. Men sina egna. Och det
är inte så trevligt för mamma att återse ett
gammalt familjesmycke eller dylikt, som hon skänkt
tösen, återfinna det på en av statarhustrurna eller
andra. Det är inte roligt och dessutom gör flickan
sig till ett rent åtlöje med den där obehärskade
givmildheten. Det hets nog hjärtans tack i ansiktet
på flickstackarn men bak ryggen grinas det.
Nå som sagt det är inte henne vi talar om. Den
här stölden kunde ju ha blivit en förfärlig historia
om inte guldsmeden Gavenstein helt enkelt vägrat
erkänna att det förövats inbrott i hans affär –
sedan han först naturligtvis anmält inbrottet för
polisen. Det var en hygglig liten prick, den där
juden, och det är just av honom jag har hela
historien. Borckarna voro naturligtvis inte vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
