Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Benbé i paradisets rännsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benbé viskade:
Ser ni mannen som kommer där borta i hörnet
av Washington avenue. Ser ni honom? Det är
han.
Det var lunchdags. Den breda vägen, solvit och
het i mitten, palmskuggad på sidorna, låg
fullständigt folktom så när som på de båda
trottoarsittarna och den ensamme vandraren.
Kanadensiskan stammade andfådd av sinnesrörelse:
Tracbac? Hur – hur – vet ni det?
Benbé svarade stillsamt: Jag har det på känn.
Mannen närmade sig. Benbé tyckte att han gick
långsamt; kanadensiskan tyckte att han gick
fördömt långsamt.
Så sutto de alltså båda i den största
spänning. Den långsamme vandraren hade nått fram
till dem och passerade bakom deras ryggar förbi
utan att ens dröja. Det retade Benbé. Han hade
ändå haft på känn att det var clownen. Plötsligt
rätade han upp sig och ropade på svenska:
Å, käre gamle vän, min fars kusin! Varför
så brått?
Främlingen vände sig hastigt om och stirrade
på den unge mannen med stora mycket ljust blå
ögon, som i skuggljuset glittrade nästan som
opaler. Han föreföll förargad och muttrade
någonting på engelska. Kanadensiskan dolde ansiktet i
händerna. Benbé lyfte lite på mössan och smålog
med vinnande ödmjukhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
