Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Benbé i paradisets rännsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ber om förlåtelse, sa han nu på engelska.
Jag tog fel. En obetydlig likhet eller ett tillfälligt
värmeslag förvirrade mitt omdöme. Kan ni förlåta?
Naturligtvis, naturligtvis, mumlade främlingen
och avlägsnade sig hastigare än han kommit.
Benbé var snopen. Det är otrevligt att ha på
känn och känna galet. Förståndet kan få ta fel men
har man känslan till rådgivare bör känslan vara
ofelbar. Kanadensiskan å sin sida var förargad.
Hon tyckte att Benbé var ett nöt och tyckte
alldeles för mycket om honom för att tycka om, att
han var ett nöt. Osjälviska kvinnor ha lättare
att överse med egna fel än med vännens. Hon
yttrade med stränghet:
Benbé, ni har alltid någonting på känn och jag
har märkt att ni alltid har galet på känn. Skulle ni
inte i stället vilja bruka det lilla förnuft som
Vår Herre kanske ändå givit er?
Till exempel, fortsatte kanadensiskan
fundersamt, hur kan ni tro att Tracbac skulle uppsöka
er, därför att ni sänt honom en katt?
Katten kom inte ensam. I ett snöre kring
halsen hade han ett brev från mig och dessutom ett
litet paket, förklarade Benbé.
Än sen, sa kanadensiskan, ni har ju skrivit till
honom förr utan att få svar.
Visserligen, medgav Benbé och hans
tjuvpojksleende stack fram. Jag har skrivit förr men jag
har aldrig skickat brevet med en arg katt. En katt
som brevbärare väcker uppmärksamhet, förstår ni,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
