Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Benbé i paradisets rännsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilket kan anses svårast – att vigga av en rik
släkting, som inte vill förstå att man viggar, eller
att bli viggad av en fattig släkting som förstår att
man inte vill förstå? Har ni glömt katten och
vad katten tillhörer?
Det är sant, det är sant, mumlade Tracbac ivrigt
och grävde i sina vida, djupa fickor. Han tog
fram en liten ask och ett brev.
Där ha vi tiggarbrevet, anmärkte Benbé med
tillfredsställelse. Ni undrade kanske över kattens
uppgift? Kattens uppgift var att få er att undra.
Hade jag haft råd, skulle jag sänt en elefant.
Det gäller att slå på trumma.
O ja, o ja, mumlade clownen. När jag var i er
ålder eller något yngre stod jag utanför tältet och
slog på trumma. Jag kan traktera instrumentet –
Men vad det här brevet angår, fortsatte han
allvarligt, kan man inte kalla det tiggarbrev. Ni
skriver att ni sänder mig farmors ring – eller
rättare sagt en ring med farmors hår. Ni skriver
att ni gärna skulle vilja skänka mig den, men att
era ekonomiska omständigheter tvinga er att sälja.
Och ni ser helst att jag köper –
Vem håken skulle eljes göra det? undrade
Benbé vresigt. Förstår ni inte ännu att jag ockrar
på er släktkärlek?
Vidare, fortsatte Tracbac utan att låtsa om
inpasset, vidare påpekar ni uttryckligen ringens
obetydliga materiella värde –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
