Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Benbé i paradisets rännsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rädd! upprepade Benbé häftigt. Tillåt att jag
sätter mig! Jaså ni var rädd för gumman. Hör nu
ni, det där har ni fått alldeles om bakfoten.
Minnet sviker er totalt. Varenda Borck kan tala
om för er att ni var tokig i farmor. Ni älskade
henne.
Visst det, medgav Tracbac. Jag höll av henne.
Men det ena förskjuter inte det andra. Utan
farmors mäktiga beskydd hade jag haft det svårt.
Hon höll sin hand över mig. Gott och väl. Men
det var också en fruktansvärd hand. Oj, oj, oj, vad
den gumman kunde skrämma mig – oj, oj, oj –
Klangen i clownens stämma misshagade Benbé;
där fanns en blandning av skrämsel och njutning,
som verkade obehaglig. Han muttrade:
Det tycks ha smakat er; ni skiner som en salig
vid blotta minnet.
Tracbac rynkade pannan. Han svarade torrt och
snävt:
Det är inte ovanligt att barn fästa sig särskilt
starkt vid en sträng far eller mor eller farmor.
Idel godhet glöms. Det är min erfarenhet.
Benbé tänkte: Här sitter jag och lyssnar till
dumheter i stället för att regelrätt tigga. Man
borde lära sig tigga i skolan. Förr eller senare
kommer lite var i behov av konsten på ett eller
annat sätt. Kunna latin är ingenting mot att kunna
tigga. Han sa:
Jag sitter här och grubblar över ett spörsmål
som ni kanske kan besvara åtminstone till hälften:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
