Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Clownens jude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i den så får man varken tal eller svar.
Emellertid höll han fast vid sitt kära Topeka. Ingen
förstod eller förstår varför. Jag antar att han
blundat och satt fingret på kartan. På så sätt
måste han ha upptäckt Topeka.
Syndikatstyrelsen visste sig ingen levande råd.
Då fick jag en idé, var jag nu tog den ifrån. Jag
begav mig hit. Tracbac var då alldeles ny i sin
bungalow och mycket intresserad av alltsamman.
Han tog vänligt mot mig och skämtade och kallade
mig äpplet Gravenstein i stället för Abel
Gavenstein. Det var både första och sista gången han
behagade skämta med mig, tyvärr. Nå, rätt vad det
var, tog jag mod till mig, bröt tvärt av det
muntra pratet och sa: Vad är det för dumheter
det här med Topeka? Hur kan man komma på
en så vanvettig idé? – Jac blev kopparröd i sitt
vita ansikte men han svarade mycket saktmodigt
och allvarligt: Det är inte vanvett min gosse, det
är rättvisa. Varför ska jag alltid ha mina
utskrikna premiärer inför fläskpackarna i Chicago
eller Wall streetjobbarna i New York? I
storstäderna finns tusental förströelser och
sevärdheter, i småstäderna få eller obetydliga. Det är
bara rättvisa att jag startar i Topeka eller någon
annan håla. Man måste tänka även på dessa
människor.
När er onkel sa det där, fortsatte sekreteraren,
såg han så innerligen barnslig, snusförnuftig och
god ut som en flicka, den där skickats ut om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
