Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Labyrinten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benbé började ströva omkring i sällskap med
den gamle tjänaren, som var så åldrig att knän
och händer skakade oavbrutet. Gubben sa på
svenska:
Välkommen herr Borck. Husbond har väntat
på er. Laga nu bara att han inte stänger in er i
något bås och glömmer bort er. Ni får allt vad
ni vill och ni har er fullständiga frihet, men
bortglömd blir ni i alla fall. Jag heter Axelsson
och var gårdskarl i Borckska gården i Wadköping.
Jag fick befallning att fara hit över med
möblerna, pojkmöbeln och salsmöbeln och
salongsmöbeln och möbeln från gamla fruns rum. De
finnas här allesamman och jag finns här också
men vem bryr sig om oss? När inte han själv gör
det, så vem ska då bry sig om oss? Jag högg
ved förr i världen och snickrade och hade uppsikt
över gården därhemma. Nu går jag omkring med
den här.
Han höll upp en sån där nätt liten fjädervippa
som franska farsens små kammarsnärtor
floretterade med i kurtisdueller. Skälvande i gubbens
torkade, grova vedhuggarnäve tedde den sig hemskt
löjlig eller löjligt hemskt. Gubben böjde sig fram,
stötte ut andedräkten, viskade: Jag super, det är
vad jag gör. Låtsas inte om det, herr Borck.
Dammar och super. Ingen fäster sig vid oss, varken
vid mig eller möblerna. Man inbillar sig att man
har någon betydelse för honom. Pyttsan herrn.
Damma och sup, slut sen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
