Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Labyrinten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubbstrutten försvann på skälvande ben genom
en av hallens otaliga dörrar. Benbé valde på
måfå en annan av dem och började ströva
omkring i huset. Han erinrade sig Longfellows
spådom att han skulle gå vilse och han fann den
snart besannad. Rum av alla storlekar och former
klungade ihop sig som cellerna i en bikaka.
Samtliga voro sparsamt försedda med små förgallrade
fönster och dagern var skymning men mellan
rumsgrupperna lågo större eller mindre gårdar som
strålade i desto intensivare solljus. Ett par av
gårdarna voro vollaierer, väldiga fågelburar med
starkt färgade invånare. Andra voro
vinterträdgårdar, överflödiga kan tyckas i detta subtropiska
klimat.
Benbé hörde ett par gånger Tracbacs röst ropa:
Siv, Siv! En gång såg han honom genom en
rad av dörrar men när han sökte upphinna honom
var han försvunnen. Han kände sig sannerligen
som ett vilsegånget barn och föreföll sig själv
rätt löjlig i sin rädsla att aldrig hitta ut ur denna
labyrint. Plötsligt dök en herre i riddräkt upp i
en av de skumma dörröppningarna. Hans hår var
mörkfärgat fast färgen gått ur här och var.
Mustaschen var bättre lyckad, oklanderligt
helsvart och vaxad. Han frågade efter mr Tracbac.
Benbé svarade att han var främling på stället och
att han gärna skulle vilja säga farväl åt husets
herre. Den färglagde presenterade sig på ett
formelt men älskvärt sätt – hans namn var Ilois de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
