Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Labyrinten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Crazy, före detta major i österrikiska armén.
Han sa:
Jag är också främling fast jag bott här i sex år.
Jag tillstår att jag fortfarande har en smula svårt
att hitta. Ändå var jag betrodd
rekognosceringsofficer vid Götzarmén 1916. Nå ja, kanske var
det därför det gick som det gick. Nu hittar jag
skapligt i huset men husets herre hittar jag aldrig.
Jag förmodar att han låtit bygga den här
labyrinten för nöjet att få gå vilse. Den naturliga följden
har blivit, att han själv är den ende som hittar här
med förbundna ögon. Farväl min herre och hälsa
vår värd, ifall ödet skulle föra er samman.
Österrikarn gjorde en fulländad bugning a la
Schönbrunn och försvann i andra ändan av
rummet. Benbé larvade vidare och råkade in i en fil av
rum där möbleringen var äkt-amerikansk, det vill
säga otroligt veklig och fantastiskt ful. Han steg
uppför en trappa och kom in i ett stort behagligt
sovrum av engelskt tycke. Han var trött och
kastade sig raklång på den bekväma sängen. Han
sa till sig själv: Nu sover lille Benjamin ett
slag, så är han vid bättre humör när han vaknar.
Emellertid hade han inte ens hunnit sluta
ögonen förrän clownen slank inom dörren,
smågrinande. Tracbac satte sig på sängkanten och tryckte
ned Benbé, som ville resa sig. Han sa:
Ligg ni, unge man och ta igen er efter
själsskakningen. För resten ha vi ju åtskilligt att
prata om –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
