Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Hobby och handske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbleknar med åren. Man märker att man själv
börjar glida in i det grå och bli ett minne. Därmed är
också vördnaden bruten. Du ska kanske ännu i
våra dar se en yngling visa gubben sin vördnad
men aldrig ska du se gubben visa en annan
åldring någon särdeles vördnad. Å nej då! Å nej
då! Framtiden är det bästa om man så ligger på
sotsängen. Därnäst kommer den stund som är.
Men dött är dött. Må man glömma sin barndom så
snart som möjligt och i tur och ordning sin
ungdom och sin mannaålder. Var den olycklig, må den
glömmas. Var den lycklig, må den tiofalt
glömmas. Att leva i minnen, är att leva bland lik.
Ska vi balsamera våra kära och sitta till bords med
dem och tända elektriska lågor i deras ögon och
sätta grammofon i deras bröstkorgar. Å hu. Ren
den dag i går bör glömmas.
Nå ja, Benjamin, avbröt han sig ånyo i nykter,
vänlig ton, vi skulle ju egentligen tala om dig.
Hur kom du hit? Vad hade du för planer? Du
har själv låtit mig förstå att du är fattig? Är du
skyldig någon där borta? Var fick du respengar?
Benbé sken upp. Äntligen skulle han få tillfälle
att framföra den försummade hälsningen, som
förut tyckts honom meningslös. Han sa:
Reskassan fick jag av en hygglig släkting, patron
Längsäll på Sanna. Ni har visst träffats någon
gång. Minns ni honom?
Tracbac satt orörlig en rätt lång stund och
stirrade framför sig, som om han letat i ett trögt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
