Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Hobby och handske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske dött minne. Benbé granskade ivrigt hans
ansikte för att spåra någon glimt av
igenkännande. Han kunde icke upptäcka den ringaste
skiftning men efter någon minuts tystnad nickade
clownen och yttrade:
Längsäll. På Sanna. Å jo, jag minns honom.
Visst minns jag honom.
Benbé fann denna minnesgodhet utomordentligt
tillfredsställande fast han inte rätt visste varför.
Han erinrade sig också att han någonstans hade
en gåva från Sanna-Sanna till hennes berömde
frände. Det gjorde den gode ynglingen en ogemen
fröjd att få framföra flickans gåva och kanske i
gengäld sända henne ett porträtt och några rader
från Jac Tracbac i egen hög person. Alltså ropade
han i den pojkaktiga upphetsning, som tyvärr var
ett mycket starkt drag i hans karaktär:
Håll Tracbac! Människa! Jag har ju en
present till er! En present från en söt flicka. Det är
minsann inte alla dar man får det inte. Ett
ögonblick, ett ögonblick –
Han började sno omkring som en tosing i
rummet, drog ut alla lådor, letade över högt och lågt;
ett ögonblick stod han sten stilla och rev sig
förtvivlad i håret, därpå ljusnade hans drag sakta men
säkert som en morgongryning och han yttrade
självbelåtet:
Säg sen att inte Ben Borcks bankfack är de
bästa i världen. Presenten ligger förstås i fodret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
