Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Konsten att sälja känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jaså – är hon så underlig – flickan –
Å ja – mumlade Benbé oviss och förlägen –
visst måste man säga det –
Gott, inföll Tracbac häftigt som om han just
fattat ett beslut. Gott, gott – nog talat om henne.
Låt mig nu höra någonting om hennes mor. Var
det kanske hon, som rådde dig att uppsöka mig –?
Alldeles tvärtom, svarade Benbé livligt och
leende. Där högg ni verkligen i sten. Morbror
Längsäll ansåg att jag borde uppsöka vår store frände
men moster avrådde mig ganska bestämt – hon
sa: vad kan han bry sig om oss –
Han tvärtystnade ty till hans häpnad och nära
nog förskräckelse hade clownen i ett skutt sprungit
upp från soffan och stod framför honom med
ursinnigt gnistrande ögon och med det skälvande
pekfingret hotfullt hyttande –
Se där – hur du ljuger – du ljuger – hur
skulle hon då kunnat sända handsken med dig?
– om hon avrådde dig att resa hit? – du ser
ju själv att du ljuger – alla människor ljuger –
det är inte bara i det här förbannade landet som
lögnen strilar ur dem – lögn – lögn – lögn –
Han blev stående några sekunder med båda
armarna stelt utsträckta och pekfingrarna riktade
mot den unge mannen. Benbé var skrämd, inte
för sin egen del men väl för Tracbacs. Han
dröjde en stund och svarade därpå mycket lugnt:
Onkel, jag säger er än en gång: det är inte jag,
som påstår att hon sänt er handsken. Det är ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
