Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Konsten att sälja känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv. Hur ni har kunnat få den uppfattningen
och varför ni fasthåller vid den, det vet ju inte jag.
Varför jag fasthåller, högg Tracbac in kort och
strävt. Jo, därför att det andra är omöjligt. Det
skulle förutsätta att hennes mor sagt någonting –
Han tystnade och tog åter stillsamt plats i
soffan, stillsamt sa han:
Alltså, hon trodde att jag hade glömt dem.
Nåja, den tanken var ju inte så orimlig. Det är
längesen vi sågs och vi ha inte brevväxlat. För
resten har jag ju genomgått många öden och
äventyr sen dess. Nå, vad har du eljes att förtälja från
Sanna –
Tja, jag vet just inte om det var något mer,
sa Benbé fundersamt. Jag var där bara en dag.
Vi metade kräftor, talade om min resa och om
er –
Jo, avbröt han sig plötsligt och log
spjuveraktigt åt minnet, jo, det inträffade verkligen
någonting kuriöst i sammanhang med er – någonting
högst kuriöst –
Å, verkligen, verkligen? sa Tracbac och log
även han spjuveraktigt, smittad av ynglingen.
Berätta! Berätta!
Jo, fortsatte Benbé ivrigt, det goda paret
Längsäll råkade i en kuriös tvist. Moster – och för
resten också flickorna – påstodo med bestämdhet
att också hon träffat er vid något tillfälle. Pappa
Längsäll åter påstod att det var rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
