Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. »Fästeman och fästemö gå i stan att sopa snö. Fästemö och fästeman gå i stan att sopa sann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oblygt att be den där frun om tillstånd att kasta
en enda hastig blick på de välkända rummen.
Och då - och då - som jag sitter där - då
kommer hon ut på trappan -
Han sträckte ut armarna och stirrade storögd på
Benbé.
Där stod hon alltså på trappan, Lillemor
Längsäll, född Borck. Ja, släktskapsförhållandena
känner du nästan bättre än jag. Naturligtvis steg jag
genast ur bilen och hälsade på henne. Tal om
logi kunde det som sagt inte bli. Men vet du
vad? Hon tog emot mig på det allra onådigaste
sätt, knappt att hon räckte mig handen. Nå, det
förvånade mig ju inte. Där hon stod mitt upp i
flyttningen; stora blöta flingor dråsade ner över
hennes flyttlass och plötsligt dyker jag upp, på en
gång frände och främling. Helt naturligt alltså
fast mindre behagligt för mig att hon såg mig
med oblida ögon. Sen fick jag emellertid veta att
hon haft ytterligare ett skäl till onåd och rentav
ett kraftigare: vid begravningsmiddagen lär jag
ha blängt så kärligt på henne som en katt på
en kanariefågel. Nåja, det kan ju vara möjligt.
Och nu trodde hon att jag i min blinda passion
haft fräckheten att följa efter henne.
Han småskrattade och riste på huvudet, han sa:
Ack lillaste Lillemor inte var jag så fräck
inte - slumpen kanske var fräck men inte jag
- å nej då -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
