Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
En karl och två oxar.
På Sanna hade vårbruket börjat, något försenat
tack vare en hård vinter och en storblöt mars.
Först i slutet av månaden kunde vårplöjningen ta
vid. Patron Längsäll gick själv bak ena plogen av
de fyra och det hade sin förklaring. På gården
fanns en ung dräng, en tjuguåring av gammalt
indelt husarblod: hans namn var Per Lans och
han kallades för korthets skull Pellans. Vidare
fanns där en tvåårig hingst, vid namn Fingal och
beträffande denne Fingal hade husbond Längsäll
tills vidare ej fattat annat beslut, än att den
ej fick inridas då djurets lynne gjorde risken för
stor för envar som inte var ryttmästare eller
mästerryttare. På gården fanns slutligen en flicka
som vi ren känna, Sanna-Sanna, och kvinnan är
enligt vad bibliskan lär oss, upphovet till många
mannens dumdristigheter. Alltså gick denna
Sanna-Sanna till Pellans och viskade i hans öra: Tänk
att Pelle inte vågar rida Fingal. Det är väl ynkligt
ändå? – Varpå Pellans funderade ett dygn och
la sitt smörgula anlete i tankens djupa veck. Dagen
därpå viskade han i sin tur till fröken Sanna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
