Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då hon gjorde sin stallrond: Visst kunde jag rida
in Fingal, men patron har förbjudit. - Varpå
Sanna svarade ungefär som Eva i paradiset: Får
han bara se att du lyckats bukta Fingal, så blir
han storbelåten. - Därmed var gärdet uppgivet:
pojken slängde sig upp på hingsten och en
halvtimme efteråt hade han tre revben knäckta och var
stukad och blånad och sträckt här och var.
Ynglingen las in på lasarettet och till flickan sas
ingenting. Blott det att Längsäll i förbigående
yttrade till Lillemor: Jag undrar om vi inte borde
se till att Sanna finge komma ut en smula i
världen. Jag är rädd att hon går här hemma och
rotar sig till ett konstigt lynne. Det vore stor
skada på tös. - Visst vore det så, medgav fru
Lillemor och knäppte händerna i stilla undran.
Den enes smärta, den andres hjärta.
Drängpojkens olyckshändelse beredde husbond hans
lyckligaste vår på årtionden. Han ville inte skaffa
sig ny dräng, då pojkens tillfrisknande blott var
en fråga om några veckor, och därför beslöt
han att själv ta fjärde plogen. Sen den tiden för
snart trettio år sedan då han tjänstgjorde som
inspektor på Ultuna hade han knappt en enda
gång haft den fröjden att känna plogbillen skälva
och arbeta under sina händer. Den skicklige
plöjaren är en stor musiker och myllan hans
mångstämmiga, tysta och likväl tonmättade
instrument. Längsäll var gammalmodig nog att plöja
med stutar. Hästens vekliga, ryckiga drag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
