Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen går raskare men som också kräver
en vanlig körslas övervakning, drar plöjarens
uppmärksamhet från myllan till dragaren. Oxen,
framförd i en saktare men ock jämnare lunk, och
utan behov av annan eggelse eller styrsel än de
jämna tillropen låter plogbillen tala. I plöjarens
händer känns svartmyllans lena smekning, märgelns
fastare, sandens hårdare handtag och slutligen de
retsamma hållfasttagen i blåleran eller åkerlerans
stadiga sugning kring plogen. När den vidriga
traktorn till sist kört över stuten, hästen och
plöjaren, hur skall då jordbrukaren veta något
om sin jord? Kemiska analyser skola förgäves söka
ersätta de tysta rådplägningarna mellan plog och
hand.
Fader Längsäll njöt en lycklig vår, hans präktiga
bröstvidd tycktes hart när fördubblad, han gick
över jorden med steg som skulle varit dansande
om de inte ägt arbetets trygga tyngd. Om
kvällarna då de raka fårorna glänste fett leverröda i
aftondiset, vände han åter från åkern, där plogen
stillnad bidade nästa soluppgång. En liten
omständighet kunde kanske för iakttagaren berätta att
nöjet i detta arbete hade nästan lika stor del som
nyttan - återvändande från fältet gick plöjaren
icke bakom sina kära dragare utan mellan dem
med de långa kraftiga armarna hängande över
deras nackar som ett vänskapligt ok. Så lunkade
de alla tre efter väl förrättat dagsvärv långsamt
ned mot bås och kvällsvard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
