Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varför vänta till efter hennes död? Han dör kanske
före henne. Å såna där sjåperier kan jag inte
tåla. Folk ska vara uppriktiga om de vill något
annars kan de låta bli att vilja. Och jag känner
att det kommer att bli en omvälvning av något
slag. Kanske bjuder Jonathan oss allesamman dit
ut och låter oss leva som prinsessor. Han har ju
råd med det. Jag är bara rädd att pappa skulle
säga nej och stanna hemma. I så fall stannar jag
hos min fattige far. Mig skulle det aldrig falla
in ett ögonblick att lämna honom ensam. I alla
händelser ska du inte tro att Benbé kommer
uteslutande för din skull -
Därmed hade hon gett systern den lilla snärten,
som var henne unnad, och var därmed nöjd. Men
plötsligt överväldigades hon av en stark rörelse
och medlidande som hon själv trollat fram. Tänk
om pappa skulle bli lämnad ensam på Sanna. Hon
störtade upp som en fjolla och med halva håret
krusat, andra halvan slak började hon rusa
omkring, i huset och på gården ropande: pappa, pappa
- som om det stått för livet. Äntligen fann hon
honom i snickar- och målarverkstan. Hon kastade
sig i famn på honom utan fruktan för hans
målarfärg och halvsnyftade: Jag kommer aldrig att
lämna pappa - aldrig - aldrig - aldrig -
Nå men i all sin dar! utbrast fader Längsäll
godmodigt och sköt henne ifrån sig, vem har bett
dig lämna oss? Du har väl inte hemsökts av någon
yngling på friarstråten och vem skulle det vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
