Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack vad du är dum, sa flickan högdraget. Men
jag känner att något ska hända. Och om nu Benbé
skulle fria till Caroline och ta henne med till
Amerika, så vill kanske den idioten att vi
allesamman ska följa med dem och inte reser du?
Nej, det kan du sätta dig på, svarade fader
Längsäll med en vresig styrka, som om det tokiga
infallet inte blott varit en nyck hos den
överspända flickan.
Plötsligt yttrade Sanna i det hennes kropp
genomfors av några nervösa ryckningar:
Tänk du pappa, nu har jag varit och snattat
hos mamma igen. Jag tog något som låg i hennes
innersta låda. Och gav bort. Det är för resten
längesen men jag kom att tänka på det i dag.
Om hon märker, vad jag gjort så blir det
tråkigheter förstås. Vad ska vi göra, om hon blir ond?
Ska jag säga att det inte är jag, som tagit det?
Men Sanna, Sanna, utbrast den stackars fader
Längsäll med en suck vars bedrövelse var både
luggsliten och kantstött. Vad menar du?
Kommer du verkligen till mig och frågar på fullt
allvar om du ska ljuga för din mor? Och vad är
det egentligen du har tagit?
Ah, sa flickan och ryckte på axlarna. Pappa kan
väl begripa att det var en struntsak. Pappa tror
väl ändå inte att jag går och tar någonting av
värde? Fattas bara det.
Ässes då, fräste Längsäll, prata inte flera
dumheter nu - jag vill ha mitt eftermiddagskaffe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
