Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. En karl och två oxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i tiden (han dröjde några sekunder som om han
haft lite svårt att få fram sin önskan, så fortsatte
han)
- jag skulle vilja bli en riktigt from människa.
Lillemor lät sitt arbete sjunka och såg på honom
lite häpen, lite vemodig och lite spydig, hon sa:
Ja, se det vore väl ändå väl! Du som har varit
så illa ogudaktig i all din dar.
Han skakade på sitt stora huvud och svarade:
Nej, det lyckas inte, Lillemor. Särdeles
ogudaktig har jag aldrig varit. Mina föräldrar,
farföräldrar, morföräldrar hela min släkt kan jag säga,
har ju varit läsare, pietister. Då jag var ung, reste
jag nog borst mot det där fromleriet, jag tyckte.
Men jag vet inte riktigt hur det har gått - borsten
måtte ha lagt sig. Nu tycker jag att jag skulle
vilja vara ackurat som dom. Det fanns en
målarkunnig gubbe i släkten - min fars farbror
- han var liksom lite mer spelevinkig av sig
och han tog sig för att rita av alla gubbar och
gummor i släkten, både dem han själv sett och
dem han bara kände efter hörsägen. Jag vet
inte var de där porträtten hamnade om inte
möjligen hos syster min. Nå, alla de där
gubbarna och gummorna var ju inte varann så
värst olika. Varierade bara lite på tjocklek och
längd och kläder. Men torskögon hade de
allesamman, stirrade stort rakt fram som om intet
funnits på jordenom att iakttaga. Och alla höllo
de i famn en stor bibel eller postilla eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
