Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Lyckostölden på Sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot honom på ett vänligt sätt, så tänker jag
ta emot honom. Det nöjet ämnar jag kosta på
mig. Därför gick hon i björkhagen och plockade
samman ett helt litet hjul av blåsippor och
hästhovsört, en imponerande bukett i de svenska
färgerna och med den i hand väntade hon tåligt på
landsvägen vid nedgången till den långa
Sannaallén. När alltså bilen äntligen hunnit så långt
stod den unga kvinnan där med sin praktfulla
hårkorg och med den praktfulla buketten i vilken
hon gömt sitt eget hjärta. Benbé steg naturligtvis
belevat ur bilen, som sändes i förväg utför allén,
varpå de båda unga fortsatte till fots. De anlände
cirka två timmar senare än bilen, ty allén var som
sagt ganska lång, därtill vårgrusad och
svårframkomlig inte minst för parhästar.
De båda ungas senfärdighet hade på den
retlige fader Längsäll en inverkan, så sällsam att
vi avstå från varje psykologisk förklaring. Sedan
han undersam och otålig väntat en stund, började
han sjunga och beslöt plötsligt att en äreport strax
skulle resas. Det hela fick gå i fart och fläng
allra helst man på förhand icke kunde veta hur
slösaktiga med tid, de båda vägvandrarna skulle
bliva. Även fru Lillemor for med förnyad iver
till sina sysslor, som närmast rörde festmåltiden.
Lite emellan sprang hon dock ut på trappan och
undrade varför i all sin dar de inte kom och om
de möjligen fastnat i diket. De kommer när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
