Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Lyckostölden på Sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer, snäste fader Längsäll, håll dig i styr,
gamla människa, det är ju ändå inte din fästman,
som väntas.
Som sagt - vi avstå från att förklara dessa
egendomliga omkastningar i Sannalynnet. Vi
hänvisa blott till att det var vår och vackert och att
kanske Carolines logiska och heroiska
tankeverksamhet smittat av sig. Hur som helst - Benbé
fick ett storslaget mottagande, vida bättre än han
förtjänat.
Frågorna haglade och han berättade vid
middagsbordet sina öden och äventyr.
Plötsligt sade fader Längsäll:
Men hör du - alltså - vår släkting - vår
berömde clown - du sökte aldrig upp honom?
Vid bordet fanns det blott en som ej i spänning;
avvaktade svaret - Caroline som just då förstulet
lekte med Benbés fingrar under bordduken. Den
unge mannen var själv så upptagen av leken att
han knappt uppmärksammade frågans betydelse.
Han svarade halvt förvånad:
Visst har jag träffat honom! Jag har ju bott
tre veckor i hans ståtliga bungalow. Nog har jag
väl skrivit något om det -?
Jo, jo, det har du, skyndade fru Lillemor att
bekräfta. Men du skrev helt flyktigt några ord och
det undgick kanske din morbrors uppmärksamhet.
Uppdraget med alla de farhågor och obehag,
som låg lik en dunst omkring det, dök åter upp i
hans medvetande. Han betraktade i smyg Sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
