Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagligen av den faderliga svartsjuka, som bland
svartsjukans många former kanske är den på en
gång oskyldigaste och mest ofrånkomliga - en
sorts medelålderns själsliga mässling, så till
sägandes. Hur som helst så kände han att han snart
skulle »vidtaga någon åtgärd» - beträffande vem
eller vad fick tills vidare bero. Han nöjde sig
med att visa sin gryende beslutsamhet genom extra
god aptit, kraftiga rörelser och ett mer än vanligt
brummande målföre. Sanna-Sanna sa: Lilla pappa
är i humör! Och därmed menade hon varken gott
humör eller dåligt humör utan helt enkelt och
simpelt - i humör.
Den första att vidtaga en åtgärd mot de
förlovades »fräcka tjockskallighet» blev emellertid fru
Lillemor. En morgon vid frukostbordet då de båda
unga som vanligt med vaga fraser sökte
förbereda dagens samvaro och frånvaro, yttrade hon
tämligen barskt: Inte för att jag vill köra vår
käre Ben från gården - å bevare mig väl - men
vi måste dock sätta oss in i att han inte kan
stanna här i evighet amen. Därför tycker jag att
han och Caroline bör företaga en liten, liten övning
i att bära skilsmässans bitterhet. Och eftersom
pappa tänker fara till stan i dag så är tillfället
synnerligen lämpligt. - Jag vill bara tala om
för moster, genmälte Benbé blossande och stött
i kanten, att det kommer att bli mig ett stort
nöje att följa morbror till stan. - Tror nog det,
svarade fru Lillemor torrt, men nu blir det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
