Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sättet får de bröllopsresan och andra tokigheter
gratis så till sägandes. Benjamin kan stanna här ett
par månader och du får tid på dig för lite utstyrsel
och husrengöring - jo här måtte bli trevligt! -
och allt sånt där. Så kan bröllopet stå någon gång
mellan pingst och midsommar, före slåttern. Det
är som om det vore uttänkt på förhand. Min vän,
kom och säg om patron Längsäll vad elakheter
din hönshjärna än månde utkläcka - men si kom
inte och säg att han är opraktisk, för då hugger
du i sten!
Och han bröstade sig väldeliga där han gick
och hittade på alla möjliga fördelar och
förträffligheter beträffande detta bröllop, som i själva
verket låg som en tung sten på bröstkorgen.
Lillemor satt med de sysslolösa fingrarna
sammanknäppta, huvudet lite tillbakaböjt. Hon såg
ut som en äldre kvinna, den där sitter i
kyrkbänken och lyssnar halvt tankspridd till en
predikan. Så ruskade hon plötsligt på huvudet som
om hon vaknat upp ur en lätt slummer, hon kastade
några hastiga, skygga blickar omkring sig,
rätade ryggen, återtog sitt plockarbete. Hon sa:
Det är också en annan sak, Längsäll, en sak
som gör att vi kanske bli ännu mer ensamma.
Det är inte otänkbart att också Sanna skulle vilja
följa Benjamin dit över.
Längsäll stannade.
Otänkbart? upprepade han förundrad. Vad
menar du med otänkbart? Det kan naturligtvis både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
