Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja - Längsäll - du menar - jag antar -
du menar Caroline?
Vem haken skulle jag eljes mena? utbrast
Längsäll förargad över denna ovanliga trögtänkthet
hos hans hustru. Allvarlig, lugnare men likvisst
med en smula retlighet på röstbotten, fortsatte
han:
Som sagt, jag har tänkt på saken. Och -
nu uppställer sig frågan: när ska det bli
bröllop? Förlovade är de så det knastrar om det
så åt den saken är ingenting att göra. För
resten - i grund och botten har ju varken
du eller jag någonting emot pojken. Alltså -
icke om utan när, är frågan. Naturligtvis kunde
de vänta både ett år och två. Men vad skulle
det vara bra för? Ha flickan vankandes härhemma
med längtansfulit hjärta - nej tack, buuuh, tack
så hjärtligt inte för min räkning inte.
Han stannade, rätade upp sin tunga lekamen och
sa med allvar och värdighet:
Jaha, min vän, nu har jag såsom varande
flickans far uttalat min åsikt. Nu blir det alltså din
tur. Var så god och kom med dina invändningar.
Fru Lillemor hade släppt sina lappar; hon höll
huvudet lite på sned och kisade mot fönstrets
kvällsol. Slutligen sa hon lågmält:
Å - jag har inte så många invändningar att
komma med. Du tör väl ha rätt -
Visst katten har jag rätt, avbröt Längsäll med
en något forcerad triumf i rösten. På det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
