Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick hastigt fram till henne, han strök
henne över kinden med handens baksida. Han
sa brådskande, nästan rädd att orden skulle kväva
henne:
Du menar att det kommer som en överraskning?
Hon nickade och slöt munnen. Han gick bort
till fönstersmygen och stod där tyst en stund
med pannan stödd mot posten. Med sitt grova
pekfinger ritade han ett ord: Lillemor.
Utan att vända sig om yttrade han till sist
lugnt:
Uppriktigt sagt - Lillemor - så kom det
- det som du innerst syftar på - å nej - det
kom icke som en överraskning.
Han tillade: Där har du - i din tur - min
bekännelse.
Han gick åter bort till henne. Hennes ögon
voro dimmiga och slöa. Han satte sig vid bordet;
de stora grova händerna döko långsamt in i högen
av mjuka sidentrasor; han lät dem glida mellan
fingrarna.
Han sa:
Ja, Lillemor - så skulle vi ändå till sist -
bli riktigt - riktigt fattiga -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
