Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Clownen störtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkenskaperna. Vad kan det nu vara som tvisten gäller,
mumlade han för sig själv. Fru Lillemor hörde
honom nalkas och skyndade sig att säga:
Nu låter vi det här svamlet vara. Vill du
inte resa så stanna. Jag är bara förvånad och
skrämd av din ständiga nyckfullhet. Hela
sommaren har du ju gått och glatt dig åt färden -
Är det nu ändringar igen? muttrade Längsäll
och stannade suckande vid salens tröskel.
Sanna-Sanna låtsades inte märka honom utan vände sig
alltjämt till modern sägande eftertänksamt:
Jo. Visst har mamma rätt i det. Jag har glatt
mig mycket åt resan. Men ju mer jag tänker
på saken, desto tveksammare blir jag.
Naturligtvis kommer jag att vara femte hjul under vagnen
- eller tredje rättare sagt. De där båda
nygifta turturduvorna kommer inte att få mycke tid
över för mig och det kan man inte heller begära.
Men då blir jag alldeles ensam med den där
onkeln som just ingen känner, åtminstone inte
jag. Vem vet, hur han blir emot mig?
Å snäll - snäll - snäll, mumlade Längsäll milt
lugnande.
Men Sanna låtsades inte om hans närvaro. Hon
fortsatte:
Och vad kan jag egentligen ställa för krav på
hans godhet? Eller - om vi se saken från
motsatta sidan - vad har han för rättigheter över
mig? Här låter han helt enkelt hälsa att han
vill ha mig till sig. Med vad rätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
